INNEHÅLL
Ibland kan diskreta och obetydliga symtom tyda på allvarliga hälsoproblem. De bör inte underskattas. Det är värt att känna till dem och kontakta en läkare i tid. Särskilt eftersom det kan drabba människor i alla åldrar.
Dysfagi (latin phagia – äta, dys – med svårighet) – är en sväljsvårighet som försvårar ätandet och i extrema fall gör det omöjligt. Detta symptom förekommer, trots vad man kan tro, relativt ofta hos många patienter och kan bland annat leda till uttorkning och undernäring. Därför är omedelbar åtgärd viktig, inklusive näringsterapi.
Sväljningen består av en viljemässigt initierad oral fas och en faryngeal och esofageal fas som är oberoende av människans vilja. Det första steget är att finfördela maten, tugga den och blanda den med saliv så att den lätt kan passera genom matstrupen. Maten flyttas med tungan till svalget, sedan drar den mjuka gommen ihop sig och struphuvudet stängs (detta förhindrar att maten backar upp genom näsan och att mat eventuellt kommer in i luftvägarna). Maten når matstrupen och tack vare peristaltiska vågor når den magsäcken. Tillbakaflöde av mat från magsäcken till matstrupen förhindras av den effektiva funktionen hos esofagussfinktern (nedre och övre).
Det finns två typer av dysfagi:
- orofaryngeal dysfagi (även känd som övre, präesofageal dysfagi) - svårigheter uppstår innan bettet når matstrupen, några sekunder efter att ha ätit. Orsaken är i 80 % av fallen neurologiska problem, mer sällan neoplastiska förändringar i huvud-halsområdet.
- esofageal (nedre) dysfagi - svårigheter uppstår när en tugga passerar matstrupen. I 85 % av fallen orsakas det av sjukdomar i matsmältningssystemet. Inom denna typ finns också:
- mekanisk dysfagi - orsakas av en för liten bredd på matstrupens lumen och en felaktig relation mellan bettstorleken och matstrupens bredd. Om tvärsnittet av matstrupen är mindre än 25 mm kan dysfagi uppstå, medan dysfagi är ett bestående symptom om matstrupens lumen inte överstiger 15 mm.
- funktionell dysfagi - orsaken till dess uppkomst är en peristaltikstörning (motilitet), det vill säga en onormal rörelse av en tugga genom matstrupen till magen.
Symtom på dysfagi och skillnader mellan odynofagi och klumpkänsla i halsen
Patienterna beskriver symtomen på dysfagi som att en bit mat fastnar, stannar upp eller klibbar fast vid väggen i matstrupen. De har intrycket av att ett hinder har skapats för matens väg till magen. Dessutom kan det uppstå problem med att initiera sväljningen (detta gäller vid orofaryngeal dysfagi).
Dysfagi kan också åtföljas av hosta vid sväljning eller nattlig hosta, uppstötning av mat genom näsan, heshet (ihållande heshet utan samtidig förkylning), uppstötning av osmält mat, högljudd sväljning eller dålig andedräkt. Samtidigt är det värt att nämna att patienterna inte känner smärta under sväljningsprocessen. Smärta vid sväljning kallas odynofagi. Dysfagi och odynofagi kan förekomma samtidigt eller oberoende av varandra.
Patienterna har inga andra svårigheter än att svälja. Som svalgklump, tidigare även kallad hysterisk globus (Globus hystericus), avses oftast känslan av ett trångt parti i halsen, kittling eller en känsla av främmande kropp i halsen. Detta symtom påverkar dock inte sväljningen och är normalt inte kopplat till andra sjukdomssymtom. Diagnosen av farynx ställs endast efter uteslutning av organiska patologier i farynx och esofagus.
Diagnos av dysfagi
Vid diagnos är det viktigt att ta en lämplig anamnes och fastställa vilka livsmedel som orsakar dysfagi, hur länge den varar och om den uppstått plötsligt. Om så är fallet kan det tyda på bildandet av en ring i matstrupen, t.ex. en Schatzki-ring – en fibrös ring nära övergången mellan matstrupen och magen. Om detta symtom förvärras ökar svårigheterna att svälja fast föda, vilket kan tyda på en malign tumör eller en stenos i samband med refluxsjukdom. Samt förekomsten av förändringar i matstrupen som förtränger dess lumen: godartade, maligna, inflammatoriska, ulcerativa förändringar efter strålbehandling, divertiklar och intraesofageala ringar och membran.
En väl genomförd anamnes möjliggör korrekt medicinsk diagnos av dysfagi i upp till 80 %. Dysfagi i samband med att svälja endast fast föda tyder sannolikt på en mekanisk obstruktion. Å andra sidan kan dysfagi i samband med att svälja både fast och flytande föda indikera muskel- och nervstörningar.
Dessutom bör man vid diagnos uppmärksamma förekomsten av ytterligare symtom, t.ex. brännande känsla i matstrupen, hosta, rapning av mat beroende på kroppsställning eller återkommande lunginflammation.
Ett av screeningtesterna som kan användas för att identifiera patienter med dysfagi är vattendricktestet (BSE-Bed-Side). Sväljningsbedömning eller testsubstans (t.ex. Gugging Swallow Screen Guss (GUSS) eller volym-viskositets-sväljningsprov (V-VST)) i olika volymer. Nästa steg är aspiratiosriskbedömningstestet, bedömning enligt PAS-skalan – graden av kontrastpenetration i luftvägarna eller FEDSS-skalan – risken för upprepad intubation.
Orsaker till dysfagi
Orsakerna till dysfagi är mycket komplexa och kan påverka många aspekter av hur den mänskliga kroppen fungerar. Bland dem finns:
- Sjukdomar i den tvärstrimmiga muskulaturen i matstrupen,
- neurologiska sjukdomar (t.ex. stroke, Parkinsons sjukdom, multipel skleros, polyneurit) - denna typ av dysfagi kallas neurologisk dysfagi,
- olika patologier i mun och svalg, hals och nacke,
- Avvikelse i funktionen hos den övre esofagussfinktern,
- förstorade lymfkörtlar,
- Sköldkörtelsjukdomar,
- Förändringar i det osteoartikulära systemet i nacken,
- Sklerodermi och de hudförändringar som uppstår i samband med den,
- neuromuskulära sjukdomar (myastenia, botulism),
- (Muskeldystrofi, dermatomyosit, i samband med sarkoidos, amyloidos, vid metabola eller steroidmyopatier),
- svårt behandlade infektioner hos AIDS-patienter och förekomsten av Kaposi-sarkom eller lymfom under sjukdomsförloppet,
- avsiktligt eller oavsiktligt svalt främmande föremål
- Esophagusmotilitetsstörningar,
- Skada på matstrupens struktur som följd av intubation, sjukdom, brännskador, operation eller adjuvant behandling (strålbehandling),
- Läkemedel: kolinolytika (Butylbromid Hyoscine), opioider, tricykliska, antidepressiva, muskelavslappnande, anxiolytika.
Dessutom ökar plötslig viktminskning, ålder över 50, alkoholmissbruk och rökning risken för dysfagi.
Komplikationer vid dysfagi
De allvarligaste komplikationerna vid dysfagi är aspiration eller kvävning och aspirationspneumoni. Andra komplikationer kan vara en ökad frekvens av intubation och trakeotomi hos patienten (särskilt på intensivvårdsavdelningar). Dessutom ökar dysfagi patientens dödsrisk. Andra vanliga komplikationer vid dysfagi och den därav följande minskade näringsintaget är undernäring och uttorkning, vilket leder till längre sjukhusvistelser, ökade vårdkostnader, sämre prognos och oftare utskrivningar till vård- och behandlingsinrättningar.
Behandling av dysfagi
Behandlingen av dysfagi syftar till att förhindra aspiration (kvävning, oavsiktlig inandning vid dryck eller mat) och dess komplikationer (inklusive akut luftvägsobstruktion). Behandlingen syftar till anpassning, kompensation eller rehabilitering och beror på svårighetsgraden av sväljsvårigheterna. En lätt kostomläggning räcker. I svårare fall kan det vara nödvändigt att fukta nässlemhinnan eller använda konstgjord saliv.
Vid neurogen dysfagi kan det, till skillnad från andra former, uppstå en överproduktion av saliv som kan orsaka kvävning, vilket i extrema fall endast kan förhindras genom en kirurgisk åtgärd. En annan metod för att behandla denna typ av symtom är neurostimulering, t.ex. med PES-metoden där en 10-minuters stimulering genomförs under 3 dagar.
Under övervakning av en fysioterapeut kan du också påverka stimuleringen av sväljreflexen under en måltid genom att ändra kroppshållningen och placera huvudet i förhållande till kroppen.
Det är också hjälpsamt att sluta röka och dricka kaffe, eftersom de påverkar sväljningsprocessen negativt, vilket gör att den nedre matstrupssfinktern slappnar av för mycket.
Den medicinska behandlingen av dysfagi sker endast vid förekomst av gastroesofageal refluxsjukdom eller störningar i esofagussfinkterns tonus i samband med andra sjukdomar.
Vid dysfagi orsakad av morfologiska förändringar används endoskopiska metoder för lumensvidgning eller -protetik av esofagus, eller vid neoplastiska lesioner används brachyterapi.
Näringsterapi vid dysfagi
Ändring av kosten hos patienter med dysfagi beror på typen av intolererad mat. När vi hanterar förekomsten av dysfagi till följd av konsumtion av flytande livsmedel bör kosten vara koncentrerad. I detta fall fungerar preparat som finns på marknaden bra, vilka ändrar konsistensen på vätskor och bildar en slags gelé. Även koncentrering av t.ex. juicer med potatismjöl eller enkel gelétillverkning fungerar bra i sådana fall. Patienter som har dysfagi som en följd av att äta fast föda bör inta blandade, krossade livsmedel med puréliknande konsistens. I extrema fall, t.ex. sväljsvårigheter, är näring via t.ex. en matstrupssond nödvändig oavsett matens konsistens. Detta är nödvändigt för att förebygga undernäring och uttorkning samt deras effekter, t.ex. längre konvalescens.
De serverade rätterna ska stimulera receptorerna i munhålan och stödja sväljreflexerna. Maten som serveras till patienten bör vara rätt kryddad och aromatisk för att ytterligare stimulera peristaltiska reflexer genom doft. Observera att för patienter med dysfagi till följd av förändringar i matstrupen bör maten vara aromatisk men samtidigt inte irritera matstrupens väggar. Även vid sväljsvårigheter efter strålbehandling är en sådan metod nödvändig, eftersom för starkt kryddad mat kan irritera patienten och orsaka kräkningar, vilket ytterligare ökar risken för undernäring. I alla fall bör matens temperatur vara måttlig.
Även peristaltiska rörelser genom att suga på isbitar, fryst frukt eller tuggummi kan vara hjälpsamma.
Nutridrinks och andra högt osmolära produkter gör det möjligt för dig att tillhandahålla fler kalorier i en liten volym, och de har dessutom konsistensen av lös gelé, vilket gör dem idealiska för personer med dysfagi.
Sammanfattning
Dysfagi är den medicinska termen för en mekanisk, funktionell, neurologisk eller strukturell störning i sväljningen. Långvariga problem med att svälja både fast och flytande föda ökar risken för bland annat aspirationspneumoni, undernäring, uttorkning, sämre prognos och bör vara föremål för medicinsk rådgivning. Grunden för behandlingen är en kostomläggning, koncentration av flytande föda samt blandning och malning av fast föda. Att suga på isbitar, fryst frukt eller tuggummi kan hjälpa. Vid oförmåga att ta upp tillräckligt med kalorier från den intagna födan kan det vara hjälpsamt att införa preparat med hög osmolalitet.
